Jenny Sjögren

Den här helgen har varit lugn och skön för min del :)
I fredags softade jag bara hemma, kollade på hockeyn och tog det bara lugnt :)
I lördagså blev det jobb, inte så himla mycket folk, vilket jag förstår eftersom det var ett sånt snöoäder. Tror inte folk gick ut ifall dom inte var tvungna!
På kvällen så drog jag och Blirren till Murra och hälsade på henne :)
Inte så ofta man träffar henne så det var riktigt trevligt :) vi myste med kaffe och morotskaka och snackade en himla massa om allt :) Tror blirren och jag var kvar till typ tolv på natten hos dom? :P Så trevligt hade vi, många skratt fick man :)
Det var inte lika roligt att köra hem!
Dom hade ju inte plogat något så det var skit svårt att komma fram.
Dom hade ju bara plogat dom större vägarna, blev lite irriterad på det faktiskt!
Men vi kom hem oskadda iaf :) Bra där!

Idag så har man varit hundvakt :)
Länge sen jag träffade Zelda så det var mysigt att få träffa henne igen!
Hon är ju bara för go alltså! Min lilla gris är det :P
Men har inte känt mig så bra idag, fryser och mår lite konstigt.
Så jag fick lägga mig och vila en stund, kändes lite bättre efter det.
Men är väldigt trött.. skulle kunna gå och lägga mig och sova, skulle vara skönt.
Men lite väl tidigt klockan 19 va? :P

Har suttit och funderat lite på hur man var som person när man var yngre, när man typ gick i ettan på gymnasiet.
Jag själv kan ju säga att jag var väldigt osäker då på mig själv. Jag känner själv nu att jag är mer självsäker än vad jag var då. Jag vågar mer nu tror jag. Då var jag den blyga lilla Jenny, visst jag kan fortfarande vara blyg nu med, men inte lika mycket som då. Jag tror även jag kan säga ifrån mer nu. För när jag tänker tillbaka på hur jag var då så ställde jag alltid upp, jag kunde ALDRIG säga nej! Fast jag inte ville något så gjorde jag det ändå, för jag visste att då skulle mina vänner må bra. Jag rättade mig alltid efter mina vänner och även min familj. Jag är nog så lite nu med. Men jag har nog slutat mer med sånt nu. Jag kan inte rätta mig ALLTID åt alla andra.
Som idag, jag tröttnade tillslut för jag hade väntat så länge, tillslut så åkte jag. Och först kände jag mig dum, fick ångest, men efter ett tag så tänkte jag: "Nej, varför ska jag jämt rätta mig åt alla andra?? Jag orkar inte vänta längre och tänker inte göra det, Nu åker jag". Och det gjorde jag med. och ärligt talat så känns det bra. Kanske tycker brorsan att jag är dum i huvudet just nu som inte väntade.. men ärligt talat så får han tycka det nu.
Nu kanske det låter som om jag aldrig ställer upp på mina vänner och familj, men det tycker jag själv att jag gör. För det är mina vänner och familj som betyder ALLT för mig, och då menar jag verkligen ALLT! Jag skulle kunna göra allt för att alla ska må bra. Men jag måste ju tänka lite på mig själv också? kanske låter lite självisk nu? =/

Har ni någonsin tänkt tillbaka hur ni var för typ 3-4 år sedan??
Har ni också ändrat på er som person? blivit starkare på något vis?

Mina vänner, NI betyder allt för mig!
Tack för att ni finns <3<3