Mitt fallskärmshopp :D
I Lördags var stunden kommen..
Dags för mitt fallskärmshopp.
Gick upp 7 på morgonen, gjorde ordning mig, försökte få i mig en macka, men tror ni det gick? NEJ! Jag var sååå nervös.. det går inte att beskriva. I bilen på vägen dit sa jag inte ett ljud, jag bara satt och tänkte och var nervös. Försökte sova en stund, men gick inte länge.
Vid 10 var vi framme. Gick och betalade allt, sen fick jag min overall som jag skulle ha på mig. Vi gick tillbaka till bilen för mamma och brorsan ville ha Kaffe, och då kom resten av gänget också som skulle vara med och kolla och stötta mig :)
Efter en stund satte jag på mig overallen sen kom killen som jag skulle hoppa med. Han presenterar sig och säger att han bara pratar engelska. Då blev jag på något konstigt sätt ännu mer nervös, varför vet jag inte? :S Var väl rädd att jag inte skulle förstå honom men de andra var ju med, så jag fattar inte. Han satte mig en sele sen berätta han lite vad jag skulle göra. Efter det gick han och sa att han kommer tillbaka när det är dags och hämtar mig. Och jag blev så nervös, jag började gråta och alla tröstade mig. Jag säger då det, det var en jäkla tur att de som var med ville följa med, för jag hade inte klarat det själv.
sen var det bara att vänta och vänta... och det gjorde ju inte saken bättre. Jag var så jäkla rädd, började gråta igen!! Och efter ett tag kommer han som jag skulle hoppa med, han tröstar mig lite och berättar att det kommer gå bra. Sen tar han mig under armen och går till planet. jag skakar verkligen, kamerakillen filmar mig men inget som jag märkte då. Men nu när jag har sett filmen så ser jag att jag är dyng rädd :P
När vi väl satt i planet så tog det kanske ca 20 minuter innan det var dags. Det var massa som hoppade innan mig. Men sen var det dags, och han hoppade bara ut med mig, det går ju inte att tveka liksom. Och sen när man var där i luften, ja det går inte att beskriva alltså! det var så jäkla grymt!!! Det regnade lite, så det gjorde lite ont, men det sket jag fullständigt i, för shit vad häftigt det var!
Och när fallskärmen löste ut sig så var det underbart och kul :D man verkligen sväva bara och kunde titta på utsikten, så härligt så ni anar inte :D:D Landningen gick också bra.
ÅÅhh jaa det var så häftigt alltså :D
Det var inte så farligt som man tror, man skrämmer upp sig själv så innan, vilket inte är bra. Men han som jag hoppade sa det med, att alla säger att det är inte så farligt som man tror innan, utan alla tycker det är så jäkla härligt :D Och ja, jag kan bara hålla med!
När jag väl var nere så hade jag lite svårt att fatta att jag verkligen har gjort det. jag var lite chockad. Och alla frågade massa och jag kom liksom inte ihåg allt :P Men jag fick ju en film och när jag har sett den så kommer man ju ihåg :D så jäkla grymt alltså! Jag tycker att alla borde testa det här, för det är så häftigt!
Och man är så stolt över sig själv, och det borde man vara med, inte alla som vågar detta.
Jag vill tacka Tina, Erika, Jessica, Anna, sofie, Catte, brorsan och mamma som följde med mig och stöttade mig! Hade aldrig klarat det utan er ska jag säga er! Ni är så jäkla underbara <3
Måste även tacka Darcy som jag hoppade med, en charmigare och snällare kille får man leta efter. Han stötta mig också och gjorde mitt hopp så jäkla bra :D
Tack tack tack :D <3<3<3
Filmen på mitt fallskärmshopp finns på facebook :)
Här kommer lite bilder, resten finns också på facebook :)
Dags för mitt fallskärmshopp.
Gick upp 7 på morgonen, gjorde ordning mig, försökte få i mig en macka, men tror ni det gick? NEJ! Jag var sååå nervös.. det går inte att beskriva. I bilen på vägen dit sa jag inte ett ljud, jag bara satt och tänkte och var nervös. Försökte sova en stund, men gick inte länge.
Vid 10 var vi framme. Gick och betalade allt, sen fick jag min overall som jag skulle ha på mig. Vi gick tillbaka till bilen för mamma och brorsan ville ha Kaffe, och då kom resten av gänget också som skulle vara med och kolla och stötta mig :)
Efter en stund satte jag på mig overallen sen kom killen som jag skulle hoppa med. Han presenterar sig och säger att han bara pratar engelska. Då blev jag på något konstigt sätt ännu mer nervös, varför vet jag inte? :S Var väl rädd att jag inte skulle förstå honom men de andra var ju med, så jag fattar inte. Han satte mig en sele sen berätta han lite vad jag skulle göra. Efter det gick han och sa att han kommer tillbaka när det är dags och hämtar mig. Och jag blev så nervös, jag började gråta och alla tröstade mig. Jag säger då det, det var en jäkla tur att de som var med ville följa med, för jag hade inte klarat det själv.
sen var det bara att vänta och vänta... och det gjorde ju inte saken bättre. Jag var så jäkla rädd, började gråta igen!! Och efter ett tag kommer han som jag skulle hoppa med, han tröstar mig lite och berättar att det kommer gå bra. Sen tar han mig under armen och går till planet. jag skakar verkligen, kamerakillen filmar mig men inget som jag märkte då. Men nu när jag har sett filmen så ser jag att jag är dyng rädd :P
När vi väl satt i planet så tog det kanske ca 20 minuter innan det var dags. Det var massa som hoppade innan mig. Men sen var det dags, och han hoppade bara ut med mig, det går ju inte att tveka liksom. Och sen när man var där i luften, ja det går inte att beskriva alltså! det var så jäkla grymt!!! Det regnade lite, så det gjorde lite ont, men det sket jag fullständigt i, för shit vad häftigt det var!
Och när fallskärmen löste ut sig så var det underbart och kul :D man verkligen sväva bara och kunde titta på utsikten, så härligt så ni anar inte :D:D Landningen gick också bra.
ÅÅhh jaa det var så häftigt alltså :D
Det var inte så farligt som man tror, man skrämmer upp sig själv så innan, vilket inte är bra. Men han som jag hoppade sa det med, att alla säger att det är inte så farligt som man tror innan, utan alla tycker det är så jäkla härligt :D Och ja, jag kan bara hålla med!
När jag väl var nere så hade jag lite svårt att fatta att jag verkligen har gjort det. jag var lite chockad. Och alla frågade massa och jag kom liksom inte ihåg allt :P Men jag fick ju en film och när jag har sett den så kommer man ju ihåg :D så jäkla grymt alltså! Jag tycker att alla borde testa det här, för det är så häftigt!
Och man är så stolt över sig själv, och det borde man vara med, inte alla som vågar detta.
Jag vill tacka Tina, Erika, Jessica, Anna, sofie, Catte, brorsan och mamma som följde med mig och stöttade mig! Hade aldrig klarat det utan er ska jag säga er! Ni är så jäkla underbara <3
Måste även tacka Darcy som jag hoppade med, en charmigare och snällare kille får man leta efter. Han stötta mig också och gjorde mitt hopp så jäkla bra :D
Tack tack tack :D <3<3<3
Filmen på mitt fallskärmshopp finns på facebook :)
Här kommer lite bilder, resten finns också på facebook :)
Kommentarer
Trackback
